I rikspolischef Carl Perssons PM, som byggde på uppgifter från kriminalpolisen och Säpo, nämns sex personer med viktiga positioner i samhället: Lennart Geijer, justitieminister (s) fram till valet hösten 1976.

Thorbjörn Fälldin, Centerpartiets och den borgerliga oppositionens ledare fram till regeringsskiftet 1976. Därefter statsminister.
Vice talman Cecilia Nettelbrandt (Folkpartiet).
Riksbankschef Krister Wickman.
Landshövding Ragnar Lassinanti och borgarråd Hjalmar Mehr (s).
En icke namngiven person i Rikspolisstyrelsens ledningsfunktion.
Dessutom sägs i PM:2 att en av de prostituerade hävdat att hon ”väl känner de flickor som betjänat cå (chefsåklagare) Stig Östberg”, det vill säga förundersökningsledaren i målet mot Hopp.

Politiker som nämns av flera prostituerade är enligt boken:
Olof Johansson, då vice ordförande för Centerpartiet.
Gunnar Sträng, finansminister (s) till hösten 1976.
Olof Palme, statsminister (s) fram till regimskiftet 1976.

Kunder från överklassen och samhällets övriga elit talas det mer tyst om. I boken nämns:
Erling Persson, huvudägare till H&M, idag ett av Sveriges största företag. Kriminalvårdsstyrelsens generaldirektör Torsten Eriksson.
Acke Aspington, ägare till välrenommerat antikvariat i Gamla Stan, Bobo Dahlström.
Björn Tarras-Wahlberg, då SAF:s lobbyist i riksdagen.

Annars heter det:
”den sörmländske slottsherren, greven”, ”Ett hovrättsråd”, ”två höga domstolsjurister”, ”en kammaråklagare”, ”en äldre herre som tillhörde den absoluta makteliten”, ”en av kungafamiljens främsta medlemmar” (inte kungen själv, dock), ”halva släkten i en känd bokförläggarfamilj”, ”Noppe”, ”Farbror Kalle”, känd adelsman med Sveriges största samling pornografi,”en Wallenberg”-”ingen av de riktiga höjdarna men i alla fall en Wallenberg”.

Kriminella och övriga:

Mr X, Leif Stenberg-Skiffer.

Fleming Broman, krögare på Sandhamn, senare dömd för grovt narkotikabrott. Roy Andersson, ledare för Sandhamnsligan.

Ur: Makten, männen, mörkläggningen.

Från Socialisten nr 74. Publicerad på Internet 051002