Först skars det ner på muséerna och Kulturskolan. Nu har också drygt 20 tjänster dragits in på biblioteken i Stockholm. De som blir av med jobbet mår självklart dåligt. Och de som blir kvar står där med ännu fler arbetsuppgifter. Vem ska ta hand om dem? Några marginaler finns knappast efter åratal av besparingar i verksamheten.
 
Samtidigt skickar den styrande borgerliga majoriteten ut blå-gula broschyrer för utdelning på biblioteken. Där kan man läsa om satsningarna 2008. Stockholm lanseras som "The Capital of Scandinavia" (Det är inte bara fånigt utan direkt felaktigt. Vad säger invånarna i övriga Skandinavien om en sådan slogan?). Om biblioteken sägs att de ska "utveckla sina arbetsformer och förbättra öppettiderna".

Biblioteken utökade öppettiderna i fjol - utan att få mer personal. Redan det innebar att man fick lyfta sig i håret. För det är ju inte bara att hålla öppet som bibliotekspersonalen ska göra. Kulturnämnden har tagit en verksamhetsplan som listar en rad andra mål för biblioteken, nämligen:

- öka antalet besök

- utveckla arbetsformerna från rutinarbete till mer kvalificerade tjänster

- genom programverksamhet medverka till ett levande kulturliv-erbjuda läsecirklar, skrivarverkstäder, lässtimulerande verksamhet för alla åldrar

- erbjuda och marknadsföra  biblioteksverksamhet till stadens äldreomsorg

- uppmuntra barns läsande genom samarbete skola-bibliotek

- aktivt samarbeta med näringsliv, studieförbund, ideella organisationer 

- vidareutveckla bibliotekens lärmiljöer och erbjuda läxhjälp

- skapa kulturmöten genom t.ex. språkkaféer, den mångspråkiga internetportalen etc.

- utveckla det virtuella biblioteket

Biblioteken gör mycket av detta. För att personalen vill och tycker att det är viktigt. Men när de makthavande politikerna nu påstår att man ytterligare ska förbättra öppettiderna med minskad personal, då kan det inte uppfattas som annat än orimligt. Finns det inga krav på att politiker måste koppla sina utfästelser till verkligheten?

Kerstin Alfredsson